therese

Ja nu undrar ni säkert varför jag är vaken klockan åtta en söndagsmorgon som denna. Vädret är förjävla molnligt och sjukt dimmigt och ynka två grader. Sanningen är att jag vaknade klockan sju så ni som verkligen känner mig vet att det inte är ovanligt att jag redan är vaken men ni som bara är här av någon annan anledning är detta mer oklart. Den hela sanningen är att jag behöver ut och gå med hunden, samtidigt som jag av någon jäääävligt konstigt anledning bokade tvättid klockan sju en söndagsmorgon. Why, why? För att bygga ut berättelsen vidare så vågar jag inte heller väcka Hannah så jag sätter mig här och ritar lite i SketchUp så länge, eftersom denna dag ändå bara ska innefatta linjär algebra och byggprocessen. 

Ni kan ju få ta del av lite andra tankar såhär på morgonkvisten också, för det uppskattas att få veta det så ni har något nytt att skvallra om. Eller snacka skit om ni hellre känner för det. Jag är ju ett relativt populärt "snacka-skit-offer". Allt är relativt. Först funderar jag s t a r k t på att byta telefonnummer, och inte ge ut det till en jävel. Detta grundar sig mest på att det plingar i min kära hero minst en gång varje tioende minut, utan överdrift, och han blir överhettad. Det är också jobbigt att höra Hannah utbrista var tionede minut "hur orkar du, hur FAN orkar du Therese?!". Vet inte varför ni ska ta del av detta, men så populär är jag iallafall.
Sen kan jag säga att jag är mitt i en "känslomässig kaos" som jag själv skulle vilja uttrycka det. Hur vet jag vad som är rätt och vad som är fel? Hur vet jag att jag är redo och att detta är verkligen det jag vill? Hur vet jag att jag kan glömma och förlåta? Hur vet jag att detta är rätt steg? För dig, för mig, för han, för henne. För oss. En fyrkant, fyra hört. Du och jag, en linje. Två ändpunkter. Hur vet jag att jag kan älska dig?
Men mer får ni inte veta om det för nu kom ni för nära inpå mitt liv.
Jag drar mig ur.