therese

Så mycket som jag varit med om de senaste dagarna, var länge sedan alltså. 
En riktig höger av en okänd kille på krogen, bilbrand och explosion, kille som åker förbi i en bil och runkar - SAMTIDIGT. Listan kan göras lång. Whilma fick se det bästa av Jönköping denna helg då hon var på besök. Vilka galenskaper. Behöver jag säga att livet är galet och underbart? Men en förjävla fin helg har jag haft. Puss

Så mycket som händer i mitt liv just nu, har det aldrig tidigare gjort. Allt på en gång. Det kommer aldrig finnas något som heter rätt tid, rätt plats.
Sitter och funderar på varför coldplay får ihop så underbara texter, de som verkligen sätter sig i hjärtat och i hjärnan. Funderar på varför jag helt plötsligt känner mig super deppig, över allt och ingenting. Varför allt ska vara så svårt och varför jag tänker så mycket. Varför allt ska vara så komplicerat och oförståligt. Varför ingenting ska fungera som det borde. Hatar denna känsla, känslan av att känna sig så sårbar. Jag kan inte vara sårbar. Det är och kommer alltid vara något.

Sitter hemma i solen på altanen och bara njuter av att vara hemma, samtidigt som jag ritar lite hus i sketchup. Ibland är livet bra fint! Samtidigt som jag njuter av att vara hemma kan jag inte låta bli att längta hem, till Jönköping, för det är så förjävla mycket lättare där, trots allt. Där hinner man inte tänka, inte sakna och inte längta. Där bara är man, bara lever, tar allt så lätt och bara har det förjävla bra. Där kommer jag stanna en lång tid! Jag måste stanna där en lång tid.
Ska hinna med att göra så mycket som möjligt denna helg, vilket började redan igår, så det kan bli söndag och uret slå 20.01 så jag får åka tillbaka. Måste sluta skriva när jag är hemma!

The days hurts. The nights hurts. The light hurts. My eyes hurts. The dark hurts. My heart hurts. It all hurts!

Tillägnar detta inlägg till Hannah, bara för att hon vill att jag ska skriva och säga att hon är bra och att jag umgås med henne. Fina tjejen. Henne tycker jag om alltså. Och alla andra också för den delen.
Kan ju börja med att säga att jag ihelgen var och pussade på jordens sötaste valpar hemma hos Hannah. I'm in love. Sen kan jag säga att det troligtvis blir alperna och france i vinter och det är ju förjävla fint om något! Det kan jag leva på längelänge. Sen så har jag nog inte så mycket mer att säga, mer än att jag saknar Erik, somvanligt.  
Avslutar med att säga att jag kommer hem i helgen för att krama på min familj (och säga hejdå till Jonas som har fått för sig att fly landet igen, den jävlen). Det blir bra!

Nu kom hon på besök, FINT SOM SNUS!

Jönköping sörjer Stefan Liv. Det syns överallt. På gator, på torg, utanför Kinnarps arena och i rondellen med blommor, ljus och skyltar. Överallt. Det fick Hannah och mig att komma in på det djupa samtalet om hur förbannat läskigt skört livet är. Hur drastiskt vardagen kan ändras och hur snabbt allt kan ta slut. Hur snabbt ett liv tar slut. Jag måste börja leva mer i nuet och verkligen leva varje dag!

Igår var det iallafall onsdag och med andra ord lill-lördag. Det firades må jag lova och imorse kände jag mest att jag vill nog helst ligga kvar i sängen och inte röra mig en meter. Men var det föreläsning klockan 8 i linjär algebra så var det. Lovar mig själv att alltid hålla mig inne hädan efter på onsdagar. Alkoholen ställer bara till med problem. Är ensam ikväll och ska till och med sova ensam för första gången på typ, hur länge? Några veckor? Hemma i min lägenhet också. Kors i taket!
Borde plugga lite linjär algebra, lite byggprocessen och lite SketchUp. Kanske senare, kanske senare.
HUG

Det är måndag och inte vilken måndag somhelst utan mysmåndag med de bästa Hannah och Joanna. Arsle vad jag tycker om dem mycket!
Var somsagt hemhemma i helgen och det var så skönt att få krama min famlij och pussa på min vovve. Mitt hus är att vara hemma, tryggheten som man har hemhemma. Men sörping är inte längre hemma, inte längre dit man vill när man längtar hem. Det är inte längre hemma. Nu är det det här jag längtar efter: jönköping, vännerna här, lägenheten, skolan och att känna sig hemma. Det här är mitt nya hemma!

Idag har jag fått mycket gjort, mycket inhandlat och mycket pengar som spenderas. Men så lätt värt det! Och i helgen får jag finbesök x2. Och så kommer Whilma ner vecka 38, hur bra? Jävligt bra. Och så kommer Erik hem troligtvis vecka 43. Det kan jag leva på länge!
Puss och kram, din son mårten