therese

Framtiden. På några få timmar blev jag plötsligt oerhört säker på framtiden, oerhört säker på var jag ska befinna mig och oerhört säker på vad jag ska göra och hur jag ska göra. Jag har hittat rätt personer. Jag har hittat rätt ställe. Jag har hittat mitt. Jag har hittat hem. Jag har hittat framtiden. Rätt tid och rätt plats. 
Jag tappar kontakten med dem som står mig närmast. Känner att ingen längre vet vem jag är, ingen som riktigt förstår mig. Ingen som försöker eller vill förstå. Aldrig ensam, alltid ensam här. Har mig själv och det är då man får bäst tanke och resultat. Mig själv och framtiden! 
Men innan framtiden ska jag flytta tillbaka till det hem som fick mig att höja ribban och ställa krav.

Idag hoppade jag skolan. Kände att jag inte riktigt var på hugget för fysikB, biologiB och svenskaC efter en sömnlös natt. Gick iallafall ner och skrev miljöpolitik provet och det gick förvånansvärt bra - äntligen!
Efter dagen-efter igår lovar jag mig själv ännu en gång att jag aldrig mer ska dricka alkoholiga drycker. Fick nyss ett sms om en kanske förklaring till min bula i pannan. Ingen som vet och ingen som minns. Utvecklade mig säkerligen aggro-thässan på puls och skallade någon. Typiskt mig!
Annars är jag mest galet tankspridd och har huvudvärk och lite mer tankspridd. Upp och ner, bak och fram, ut och in. En lämnar en annan kommer. En blir sårad en annan kommer. En sårar en annan kommer. Tankspridd. Jävla hjärta. Jävla mage. Jävla hjärna. Jävla dig och jävla mig. Jag älskar dig och mig.

Igår kväll tog jag mitt förnuft tillfånga. Eller förnuft och förnuft, det är frågan egentligen. Jag tog ett vuxet beslut och valde att göra det som mogna vuxna människor gör. Jag tog beslutet om att bry sig. Jag bryr mig och det är du läskigt medveten om. Det här är så mycket jag kan göra nu, tills du har jobbat dig upp en nivå och hittat dig själv. Igen.
Låter denna ta över, säga de sista orden. Maskinen – Kärlek vid sista ögonkastet - Radio Edit 

Att vara så säker, så beslutsam under en lång tid och ett litet telefonsamtal senare och allt börjar rulla igång igen. Precis som det var förr. Jag är där igen, en liten del av mig. Att släppa det, inte känna något och inte bry sig. Det var så det skulle bli och det var så det blev. Egentligen. Men trots det så hamnar man där iallafall, vare sig man vill eller inte. En liten del, en ytterst liten del. Men vad gör det, jag slåss ju bara numera.
Har haft en fin och mysig helg. Jag ska fortsätta med det här, måste fortsätta med det här. Ge det hela en ärlig chans!

Var igårkväll och såg på bio med tjejerna, Sanctum. Väldigt bra film men dock med magont hela filmen igenom och liter med tårar, men det är nog sådant som hör till. Ikväll ska jag träffa Hanna och tillbringa kvällen på Munken(?). Det kommer bli finfint är vad jag vet iallafall. Och som grädde på moset kommer Marcus upp. Men innan det ska jag ner till far min och prata framtid och sedan svettas lite på gymmet.

Har nu på morgonen sett första säsongen av Jon Olsson på kanal5.se som sändes i novemver förra året. Fin kille det där, och fascinerande minst sagt. Är det något jag skulle vilja just nu är det att vara lika grym som honom (och få honom, hehe). En jävligt vacker vardag!
Skulle kunna döda för att få leva i ett vinterlandskap med massa snö och klarblå himmel året om. Det vore top notch!