Är vi verkligen säkra på det, att det värsta har varit i krig?
Det är onsdag och jag är äntligen hemma i goa sörping och jag är här för att stanna ett tag! Så underbart fint och så underbart skönt.
Det är mycket jag längtar till och ser fram emot. Jag längtar till vecka tre och alperna då jag vet att jag kommer må så ypperligt bra så fort jag får fötterna i pjäxorna och ser mängder med snö. Jag längtar till vecka fem och dem svenska fjällen med familjen. Jag längtar till sommaren då kent släpper nytt album och jag ska äntligen få gå på konsert igen. Jag längtar till sommaren när man bara kan glida runt i poolen och snacka skit med mina vännerna. Jag längtar tills vår sommarstuga är färdigbyggd så jag har ytterligare en plats att fly till. Egentligen är mitt liv inte så pjåkigt, jag ska bara lära mig att acceptera vardagen.
Och idag är det en bra dag. Jag är i sörping, det är snö, jag klarade matematisk analys och allt går inte längre emot mig. Firar detta med att åka in till norrköping för att träffa Jonas, för det var minsann inte igår. Äntligen.
