therese

Efter en hel dags bilkörande, byggade, städning, plockande osv osv börjar min lägenhet äntligen se ut som en lägenhet. WOHO!
Det var nog mest det som jag ville anteckna. Nu ska jag sova så jag orkar med en hel dag imorgon också, innan det är dags att åka till norrpan för kräftis hos Kvirren.
P.s jag har sjukt spännande grannar..

Dagar som denna bara älskar jag att det endast är fem dagar kvar tills jag flyr från staden, flyr från det här. Till något större, nytt och speciellt. Till något helt annat. Till något då jag inte är här, inte tillgänglig och inte i närheten. Dagar som denna är det så lätt att känna sig ensam och sakna. Så lätt att falla tillbaka. Jag längtar till att få börja om. Att en viss pojke om cirkus 13h tar sitt pick och pack och flyger till Luleå känns bara.. inte bra helt enkelt. Kommer sakna honom förjävla mycket.  

Slut på känslor och slut på nedstämdhet.
Att jag hade två riktigt skojiga och bra dagar i småland med två riktigt bra tjejer var bara jävligt bra! Det var längesedan jag hade det så bra. Tack för det!
Nu ska jag ta på mig något vettigt och knalla över till Grannen för att fira Cornelia och träffa andra ansikten som det var länge sedan jag såg. Bra avslut på denna vecka!

Hemförsäkring. El avtal. All-risk försäkring. Bredband. TV. Check, check, check. Fan vad man ska känna sig vuxen. Möbler hit och möbler dit. Planering. 12 dagar kvar tills jag flyr från stan!
Ju närmare jag kommer denna dag desto mer nervös blir jag och desto närmare jag kommer denna dag börjar jag tvivla på att detta verkligen är rätt. Men det är ju så jag fungerar. Jag är expert på att dra mig ur, på alla vis.
Annars har denna vecka och framförallt helg varit mycket bra. Precis som den förra tillbringade jag den med många av dem som betyder mest för mig. Fucking underbart även om jag igår blev liiiite för glad i hatten. Man ska inte utmana mig att göra saker när jag har alkohol i kroppen med andra ord!
Avslutar denna vecka på hög nivå genom att mysa till det ordentligt med min bror.
Puss och kram

Lämna mig ifred. Låt mig vara. Jag vill ha inte ha något med dig att göra mer. Försvinn. Snälla släpp taget. Bara lämna mig ifred. Låt mig vara. Släpp taget. Låt mig få gå iväg. Dra åt helvete! Vad är det du inte förstår?
Att jag ännu en gång, återigen, får en natt med välbehövlig sömn förstörd börjar tära på mina krafter. Att jag ännu en gång, återigen, få ett x-antal samtal under samma kväll/natt med ord, meningar och konversationer som jag varken vill eller behöver höra. Varför kan du inte släppa taget och bara låta mig va? Jag vill inte det här mer, och har inte velat på ett tag, så släpp taget.
Skillnaden mellan nu och då var att då var det riktigt jobbigt. Det var så mycket känslor: kärlek, förståelse, saknad, närhet och att bry sig något otroligt. Känslan av att ta hand om och ordna upp någons liv.
Idag är känslan mest: frustration. Förbannad över att du vägrar släppa taget. Förbannad över att du öppnar munnen och talar. Förbannad över att du bara är och beter dig som du gör. Jag kan inte och jag vill inte längre hjälpa dig. Om du inte kan rädda dig själv, kan inte jag rädda dig.

Äntligen är jag en lägenhet rikare, min egna lägenhet i min egna stad. Vilket flyt.
Har de senaste två veckorna: letat boende, letat boende, harry potter nördat med Erik, jobbat, jobbat, letat boende och träffat andra människor jag tycker om! Kommer de senaste veckorna: jobba, jobba, umgås mer med människor jag tycker om och flytta möbler.
Borde starta en ny blogg, för en ny vardag. Samtidigt som denna har varit med länge nu. Om jag ens kommer ha tid att göra detta senare?

Ingenting är omöjligt, men detta är inte värt det. Det är inte värt det. Är det värt det?

Igår blev jag utsatt för något märkligt. Väldigt märklig skulle jag faktiskt vilja kalla situationen. Vill även kalla mig utsatt eftersom jag inte kände mig riktigt varm i kläderna under dessa 2 minuter.
Jag satt i lugnan ro vid köksbordet och arbetade, väldigt intensivt, tills hemtelefonen ringde. Jag hämtar telefonen, kollar på nummret och känner att nej-detta-vill-jag-inte-vara-med-om-moment. Han där nere i underjorden är ute efter mig! Vad är då numret? Jo - 6666 (han lade till ytterligare en 6:a för att vilseleda mig). Inget riktnummer, inga ytterligare siffror utan enbart 6666. Why? Det hela slutade med att jag inte vågade svara utan lät det ringa, och han är en envis jävel för inte fan lade han på i andra änden. Vad betyder då detta? Är jag djävulens nya objekt/offer/medhjälpare och allt vad man kan vara? Satan..

Underbar sommar. Underbart väder. Underbart sällskap.
Snart är det lunch så då ska jag ta pad'en och kolla på ett satc avsnitt samtidigt som jag ligger i solen. Och så ska jag äta potatis! I eftermiddag ska jag träffa Madelene för det var ett tag sedan. Igår kom Jonas förbi för en snabb pratstund. Bruna jävla kille. Kvällen avslutade jag i solen, med en glass och trevligt sällskap. Mysig onsdag med andra ord. Imorgon mina vänner är det däremot fredag och sedan är det lördag. Dessa två dagar kommer jag tillbringa med fint folk som jag tycker mycket om! Det var mest det jag ville säga. Puss

Planer, planer och åter planer. Jag bygger upp alla planer och försöker få till allt, jag och mina vänner smider planer och jag har en känsla av att denna sommar kommer bli helt grym. Har också en känsla av att hösten, vintern och 2012 kommer bli grymt. Allt kommer bli grymt! Vad grymt det är att säga så mycket grymt under några få meningar.. Meningslöst skrivande.
Iallafall. I torsdags sov jag min sista natt i lägenheten, men som plåster på såret kom Göteborgarn på spontant besök och trängde ihop sig i min säng. Har saknat honom. Numera bor jag trångt och stökigt i väntat på att mitt rum ska bli klart. Det duger i krig. På lördag kommer Jonas hem och det gillar jag starkt eftersom jag har längtat efter honom på tok för länge nu. Äntligen!
Ska gå och pussa på min bror, känns som om det var dagar sedan jag såg honom senast.
Kyss livet, kyss vardagen, kyss framtiden, kyss nuet!

Och så var gymnasietiden över. Dessa tre år som har givit mig så mycket, fått mig att växa så otroligt mycket som människa. Trots tårar, meningslösa tjafs, drastiska förändringar, tysta bråk, relationer som hamnat snett och onda blickar så skulle jag ljuga om jag inte sa att dessa tre år har varit något utav de bästa i mitt liv. För så många nya vänner jag fått, så många underbara relationer som man vill bygga vidare på, så trygg som jag har blivit i mig själv och en sådan härlig känsla jag har i kroppen idag så har det varit värt allt!
Att studenveckan fick avsluta dessa tre år var magiskt, men trakiskt som Håkan säger. Jag hade mina förväntningar om hur dessa 10 dagar skulle se ut, men de krossades och allt var högt över förväntan! Jag har aldrig upplevt en så stor glädje, konstant 10 dagar i rad då jag har så fantastiskt roligt och så otroligt många minnen bildas. Den glädje som man får dela med dem alla som bär sin vita mössa, lyckan man får dela med vänner, släkt och familj och den frihet man delar med sig själv - nu har jag chansen att utforma min egen framtid.
Det känns samtidigt tomt, tomt att saker inte längre kommer bli som de en gång var. Tomheten kommer nog finnas kvar en tid, sen tvingar jag den att släppa taget för jag är inte bitter och detta är början. Början på något nytt, stort och riktigt.

Åter hemma och herre min jesus vad jag har längtat efter mitt täcke! Ungefär så långt jag kunde sträcka mig efter saknad av alla dess slag. Har haft en helt underbar vecka i värmen med mängder av minnen. 
- Har jobbat hårt för att komma över min höjdrädsla
- Tackat nej till att flytta till San francisco och arbeta med jordens charmigaste kille (jävligt dumt)
- Återigen försökt blivit köpt med kameler, diverse fiskar osv
- Tackat nej till giftermål
- Skakat rumpa i/på ett skumparty, på en båt dessutom (något som m å s t e göras!) 
- Blivit uppbjuden av en turkisk dansare och dansat med denne kille/man på scen, inför publik (mindre roande för mig i denna stund, desto roligare för åskådarna)
En ytterst liten inblick i text är vad ni får, resten håller jag privat och fint. Ska nu istället lägga mig i sängen och njuta av mitt täcke!!

Att jag nu endast har 4 riktiga skoldagar kvar av min gymnasietid är jävligt fint!
Samtidigt som jag åker om 2,5h och verkligen borde börja packa så ger jag er en av mina favoriter Sufjan Stevens – For The Windows In Paradise, For The Fatherless In Ypsilanti och i och med det så säger jag på återseende!  
xxx

Under så lång tid har jag längtat efter den dagen då jag tar studenten! Så länge, och nu när den är här så får jag lite smått panik. Panik för att det man har gjort i sitt, hittils hela liv, snart är över och man har chansen att forma sin egen framtid. Egna val, egna mål och egna äventyr. Samtidigt som jag idag vill stanna tiden och njuta det sista utav denna tid så vill jag inget hellre än att springa ut med min vita mössa, efter för många dagars alkoholintag.  Lämna denna tid bakom mig och bara göra det jag vill. Jag vill plugga till det jag har sökt och jag vill flytta och bygga upp mitt samtidigt som jag vill ut i världen och upptäcka och förändra.
Har några viktiga val att göra men känner att nu kan livet äntligen börja, vuxenlivet.

Fick igår reda på att jag ska tillbringa min första jobbvecka i sommar i vår vackra huvudstad. Alltid lika spännande att se vart vattenfall skickar mig varje år. Jag gillar att klara mig själv och åka på äventyr även om det kan bli aningen ensamt efter några dagar.
Nu ska jag packa en väska och inhandla lite käk för att sedan sätta mig på cykeln för att cykla hem till Whilma. Köra bil med alkohol i blodet ska man absolut inte göra, så vi undviker det. Ber en bön till gudarna att man inte kan bli tagen för rattfylla, på cykel. Även om det vore lite komiskt.

Underbart väder med varma kvällar. Lättklädda kroppar med "lagom mycket" alkohol i blodet. Solglasögon, spel, poolhäng, bilåkande och fina nätter. Ungefär exakt sådär skulle jag vilja sammanfatta mitt sista påsklov, åtminstone på denna nivå. Har somsagt haft ett underbart påsklov med släkt och fina vänner samt den finaste killen alla kategorier.
Njuter lite extra mycket av att jag om 23 dagar åker till turkiet och att jag om 52 dagar är fri och tar studenten! Kyss för fan.

Imorgon på min sovmorgon ska jag skjussa morsan till storstaden då hon ska till sälen med en hope vänner. Behöver jag ens nämna hur avundsjuk jag är? Nej uppenbart inte. Senare ska jag till tandläkaren (Sedan när ger de mig en tid då jag är ledig och inte behöver gå ifrån skolan? Borde kanske ändra tiden..). Efter skolan ska jag iallafall till frisören och fräscha till mitt väldigt ofräscha hår. Fredag ska jag träffa Hanna i staden för att hitta något fint till Jacob och hans inflyttnigsfest som är på lördag.
Planerad helg in i det minsta, precis vad jag behöver. Skriver vad jag ska göra för att låta tiden gå, inte för att jag vill att ni ska veta vad jag ska göra. Det är bra med ingen ledig stund för då hinner inte verkligheten ifatt. Jag hatar verkligheten. Allt är orättvist, livet är orättvist. Det är inte meningen att allt ska hända oss. Har tappat fotfästet ännu en gång. Är less på att andra får mig att tappa fotfästet, tvingar mig att tappa. Förstör vardagen. Förstör familj. Är less på att vara på botten.

Första gången jag skrev HP var det mest jobbigt och igår när jag skrev det för andra gången var det mest roligt. Har inte ens varit inne och kollat facit än, så intresserad var jag egentligen tydligen. Tillbringade kvällen med fina vänner och med lite för mycket alkohol i kroppen, känner jag såhär dagen efter.
Imorgon är prio1 att gå och beställa klipptid, såhär kan jag inte gå runt längre. Töntigt. Här har ni istället Evryone – Millions

Fick i stundens skrivande hetta ett svagt minne av natten, köpte jag korv?

Idag hoppade jag skolan. Kände att jag inte riktigt var på hugget för fysikB, biologiB och svenskaC efter en sömnlös natt. Gick iallafall ner och skrev miljöpolitik provet och det gick förvånansvärt bra - äntligen!
Efter dagen-efter igår lovar jag mig själv ännu en gång att jag aldrig mer ska dricka alkoholiga drycker. Fick nyss ett sms om en kanske förklaring till min bula i pannan. Ingen som vet och ingen som minns. Utvecklade mig säkerligen aggro-thässan på puls och skallade någon. Typiskt mig!
Annars är jag mest galet tankspridd och har huvudvärk och lite mer tankspridd. Upp och ner, bak och fram, ut och in. En lämnar en annan kommer. En blir sårad en annan kommer. En sårar en annan kommer. Tankspridd. Jävla hjärta. Jävla mage. Jävla hjärna. Jävla dig och jävla mig. Jag älskar dig och mig.

Att vara så säker, så beslutsam under en lång tid och ett litet telefonsamtal senare och allt börjar rulla igång igen. Precis som det var förr. Jag är där igen, en liten del av mig. Att släppa det, inte känna något och inte bry sig. Det var så det skulle bli och det var så det blev. Egentligen. Men trots det så hamnar man där iallafall, vare sig man vill eller inte. En liten del, en ytterst liten del. Men vad gör det, jag slåss ju bara numera.
Har haft en fin och mysig helg. Jag ska fortsätta med det här, måste fortsätta med det här. Ge det hela en ärlig chans!

Det blev fredag denna vecka också, trevligt! Att lovet börjar lida mot sitt slut är en tanke som jag försöker tränga åt sidan men blir ständigt påmind. Men när jag kollar kalendern inför nästa vecka känns det genast lite bättre med födelsedagar, munken, innebandy och förhoppningsvis en Göteborgare. Det kan jag ta då. Och om jag får åka skidor på söndag, även om det bara är en dag, så blir jag happy och lovet fick sin prick över iet.
Men istället för att sitta här och snacka skit ska jag nu ringa till Göteborg så han kan få mig på lite gladare humör och sedan åka ned och träna. Gött!
Auf wiedersehen