Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt. Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt.
Tänkte skriva några rader om mitt pågående liv men kände i samma ögonblick att jag aldrig skulle kunna få ner alla tankar och känslor på dessa tangenter eller på denna sida. Inte så att det skulle bli förståeligt. Men samtidigt känner jag, vem ska det bli förståeligt för?
Blickar framåt istället, det är mer relevant. Det är där mitt fulla fokus ska ligga!
På torsdag bär det av till vemdalen med familjen, underbart! Precis vad jag behöver - semester och familjen.
Fan, det blev inget värt utav det här men vad hade jag räknat med egentligen?
Tar på mig kläder, slänger upp håret i en toffs och drar mig istället mot en bästa vän för att sedan dra oss vidare mot gamla goa linköping. Det var länge sedan och jag känner på mig att det kommer bli en bra kväll!
