therese

somvanligt är jag helt upprymd med det flesta känslor, men inget som jag kan framföra i ord utan att det låter helt dumt skevt elakt och allmänt fel. men varför ska jag inte ge er en ärlig chans? en ärlig chans för er att försöka förstå sig på hur jag är, vem jag är. en ärlig chans för mig själv att försöka förstå mig på mig själv. men varför skulle jag ge er den chansen? varför bryr ni er om mig? jag vet att ni inte bryr er egentligen. egentligen är ett väldigt fyndigt ord, precis som men. det finns ett egentligen om allt, ett men om allt. varför ska jag ge dig en ärlig chans egentligen? men är det såhär det ska vara? varför lägger jag ut mitt liv här, inför alla som vill läsa? samtidigt lägger jag inte ut mitt liv eftersom ingen kan förstå innerbörden med dessa texter. gåtor. meningslöshet. men varför skriver jag just här? för att ge er en ärlig chans att veta något om mig? en chans att ni ska tro att ni förstår och vet någonting? jag känner mig själv. jag vet vem jag är. trots allt!

någondag ska jag komma tillbaka till mitt liv igen. annars skulle jag gärna stanna i mitt liv som det är nu även om det tidvis kan vara en ovisshet och osäkerhet i det hela så vill jag stanna. anledningen till detta är för att brevid mig har jag flera personer, men speciellt en person som har det där lilla extra. personen som vill veta allt och försöker klura ut mig och som än en gång har väckt mig till liv. det liv som jag älskar att leva. ibland blir allt fel och saker kommer fram som man inte vill veta av men trots det, trots de tårar som söker sig ut så känner jag att det är rätt. att det som är nu är på riktigt och ingenting kan ta ifrån oss det. inget från förr kan ta ifrån oss det. inget från framtiden kan ta ifrån oss det. för att komma över en person måste du hitta någon som du älskar mer.