aldrig ensam. alltid ensam här.

kaffe är ju något som aldrig redigt har fallit mig i smaken och inte heller något som jag trodde skulle falla mig i smaken. men som jag brukar säga - man ska aldrig sluta överraskas (ett himla vettigt motto det där).
annars så städar jag om dagarna. ungefär hela tiden känns det som. är det inte hemma hos mor så är det hos jesper, där jag annars för mestadels bor. har kommit in i någon slags städnojja! skulle detta yrke passa mig tro? men tanke på min allergi så NEJVA. gjorde ett tappert försök till att få sagt något vettigt i dagens text vilket somvanligt slutade i ordtjafs och smörja. ska sova på saken istället. och på mitt liv. lägger några sista ord på att säga att jag är världsbäst på gammal finlands-svenska.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0